Towards the sea of Dipnorhynchus.

Det var såhär: jag satt på pendeltåget en gång och tänkte.
Jag tycker om att tänka, tänka djupt. Det är som att sjunka ner under vatten och flyta med en ström därnere, se skepnader och fartyg resa sig ur mörkret, simma in och se vad där finns för monster och skatter. Jag kände mig stark där jag satt. För det är ett slags makt, att kunna tänka på det sättet. Man känner det i ögonen, i läpparna, i underlivet till och med. Som om man vet vad för slags stol man sitter på. Ens egen. Framför mig satt en medelålders person av manskön. Han låtsades läsa en tidning, men han kollade in mig.
Efter ett tag sa han till mig: ”Vill du ha min tidning?”
”Nej tack”, sa jag. ”Jag tänker.”
”Ja just det”, sa han. ”jag klarar inte av att du ser så där ledsen ut.”
”Jag är inte ledsen”, sa jag. ”Jag ser ut såhär när jag tänker.
Jag tycker om att tänka. Det är intressant.”
Han såg så rar ut, som om han var olycklig för min skull och
ville hjälpa mig att bli sån att han kunde bli glad igen.
”Vad tänker du på då?” sa han.
”Döden”, sa jag.
Han ryckte till lite, som om en obehaglig
lukt slog emot honom. Sen log han lite.
”Jamen på allvar”, sa han.
”Det är på allvar”, sa jag.
”Är du inte lite väl ung?” sa han och log fortfarande.
”Du kan väl inte vara äldre än sexton?”
Det hade han rätt i. Det var jag inte.
”I det stora hela”, sa jag ”så är vi väl rätt jämngamla.
Beroende på vad man jämför med.” Han blev tyst
men ett ögonblick senare tittade han ner på mina fötter och sa:
”Varför har alla tjejer så grova skor nuförtiden?”
”Det är för att vi är så lätta”, sa jag. ”Vi skulle blåsa bort annars.”
Jag kunde förstås ha sagt att det var modernt. Till och
med älvorna har grova skor nuförtiden. Det är därför
ängarna är så himla platta och tråkiga nu. Det är älvornas fel;
de har glömt hur man trippar. Det finns en hel del som är älvornas fel,
för de har glömt att de ska bara tassa omkring och se söta ut.
Den där manspersonen, han sa inte mycket mer. Bara:
”Ta tidningen, du. Jag ska av här.” Det var inte en lögn. Han bytte inte vagn.
Jag såg honom gå mot utgången, när tåget åkte vidare.