where is London?

Please don't talk to me I fall in love so easily

Jag vill inte bli kär jag vill inte jag vågar inte jag vill inte låt mig vara jag vill inte bli korkad min hjärna kommer försvinna allt kommer vara du & du & du och varför rodnar du ditt jävla cp han ljuger ju bara ljuger som alla andra göm dig i dig själv igen höj volymen på musiken och tänk på ställen du egentligen tillhör han älskar inte dig fattar du väl han är precis som dem aldrig kommer det vara på riktigt och dessutom kommer du bara såra honom för du är en hemsk människa bara ignorera honom och låt han ha sina tankar tills han inser att hur fan kan man vara kär i ett psykfall som henne hon är ju fan störd i huvudet hur kan jag vilja ha henne tänk inte på honom tänk inte på honom tänk inte på honom men det gör inget för jag är ändå inte kär jag bara ler av alla människor som någonsin sagt att dom tycker om mig men jag är så jävla rädd rädd rädd för om jag blir kär på riktigt kanske allt jag byggt upp kanske det kommer rasa kanske allt bara förändras och kanske han tar upp alla tankar drömmar tänk om han bara bryter sig in och raderar william londonregn gator cigarettrök och alla dem där som egentligen inte existerar men som gör mig så varm om hjärtat tänk om han bara tar upp den platsen tänk om jag blir korkad och bara tänker på honom som jag gjorde med D tänk om han sårar mig tänk om jag sårar honom tänk tänk tänk du kanske aldrig kan bli den du vill tänk tänk tänk dra åt helvete jag vill inte tänka. Jag orkar inte.

The past will catch you up as you run faster

Lever för citronté med honung, placebo, sms, blå stjärnor, minneslådan,
musik, drömmar om london & röda naglar, twin peaks, skogen,
kaffe, brian molko, böcker, pianomusik, filmer, jónsi och fönstret,
david lynch, spirited away, regn mot fönsterglas, sommarnätter och:

My thoughts are many miles away

Let's go back in time

I'll walk you until your fears are none

Växlar fina låttexter och ord med Clara, pratar PlaceboLondonHatDrömmar med Anna, skrattar och gråter över msn med Livia, sitter på sängen med Victoria och lyssnar på Kent, dricker citronté med honung med Johanna och pratar om allt möjligt, ligger i min säng och stirrar upp i det smutsvita taket, stryker under delar ur mina favoritböcker, lyssnar på musik och drömmer mig bort, sitter i fönstret och blåser såpbubblor, tänker på London svart kaffe långa telefonsamtal skogspromenader svart hårfärg i nacken kalla händer stora skivsamlingar tygskor och kängor mot blöt asfalt sommarregn och nätter fyllda av kärlek och bra musik, gråter känner mig patetisk och bankar mig i huvudet, hatar simrishamn sverige människor skolan avståndet mig själv och detta, känner att jag inte får ett jävla skit sagt, känner mig så jävla omöjlig och patetisk och ensam så ensam himla ensam, är självisk elak och ond och vill spy mitt frätande gröna hat över alla, gråter för jag inte kan få dem jag älskar att må bättre, gråter för att jag inte kan få mig själv att må bättre och gråter för jag inte kan berätta för någon hur jag mår, skriver ner låttexter i anteckningsblocket som stämmer, skriver ner osammanhängande saker jag längtar efter, spenderar timmar på att göra bildkollage, läser böcker fanfictions och skäms över hur töntig och ensam och patetisk jag är, tittar ut genom fönstret och ser alla mäniskor jag kunde ha umgåts med, som jag kunde ha låtsas vara någon med, druckit en massa sprit och varit låtsasglad med, vänder bort blicken och tittar på placebo-liveuppträdanden istället, försöker känna mig hel, försöker känna mig levande, men bara försvinner bort i tankarna och känner mig så jävla olevande man kan känna sig. Ser du mig, hör du mig, kan du känna vad jag känner? Lägg dig bredvid mig på golvet och säg inget, bara ligg där och var tyst, lyssna på tystnaden med mig. Låt mig finnas för en liten stund.

Flowers in the river

oh no, my star is fading

Hello darkness, my old friend

Ibland känns det som om jag skulle kunna bli kär i vem som helst på sekunden som om svartklädda smala och cigarettrökande som om hattar och kyla och regn och kappor och tygskor och vilsna blickar skulle kunna göra mig knäsvag hur enkelt som helst och det är nog så och det gör mig så ledsen och meningslös och inåtvänd för jag vet att ingen kommer någonsin vilja ha mig för jag är född till att vara tönt jag är född till att vara ensam jag är född till att vara såhär och jag är född i en tid precis då dammet lagt sig ner en meningslös tid exakt en tusendel försent och jag bara önskar jag kunde fly från Simrishamn ibland, fly från detta och sluta vara så jävla feg och jobbig men jag är ju det jag är ju inget annat och varför gråter jag till kärleksslåtar varför sitter jag och känner att såhär är det när det inte alls är så varför blir jag så tårögd när han sjunger when I dream I dream of your lips och varför blir jag så jävla känslig jag är ju förihelvete inte ens kär, jag är bara ensam, jag är ju bara så jävla ensam, helvete, existera då finns här värm min hand värm mitt hjärta jag orkar inte kylan jag orkar inte att musik hörs mindre än tystnaden jag hatar att tystnaden skriker och jag hatar hur den bara ekar jag hatar hur jag kan höra mina andetag och jag hatar att dem är så jävla jobbiga och jag hatar att jag inte kan sova för dem låter för mycket och jag önskar jag bara kunde hålla käften och nöja mig med min situation för jag har det inte jobbigt alls, men nej, jag är tvungen att drömma jag är tvungen att sakna, längta, vara ledsen och jag är tvungen att vara så jävla skev. Jag är tvungen att bo i den här jävla staden och jag är såklart tvungen att
vilja komma bort från den exakt lika mycket

You could be from Venus

Venus - Air + vinrött, glittrar, strålkastarljus, svarta kläder,
dansar, audrey horne, cigarettrök, your eyes forever glued to mine,
stjärnhimmel, jag har väntat på dig tror jag, svart nagellack,
blue lips blue veins, rött läppstift, snurrar, snurrar runt,
allt snurrar och yr på ett härligt sätt, vinröd luft,
vad fan är det jag tänker på, men det är en
ganska härlig stämning och nu ska jag bara
snurra snurra lite till och önska jag är nån annanstans

I've been chasing a starlight

Jag hatar skolan, jag hatar att jag föddes på
nittiotalet, jag hatar mig själv, jag hatar alla jävla
människor, jag hatar simrishamn, jag hatar
att jag vill skrika hela tiden, jag hatar att
det känns som om jag har något som ständigt
sitter och tuggar i mig, som om det försöker äta upp
mig inifrån. Jag hatar alla jävla overklighetskänslor och
jag hatar alla som någonsin varit nära honom och jag
hatar att jag aldrig kan låta någon komma nära mig.
Jag hatar att svälja alla jävla känslor och bara le.
Jag hatar att jag inte kan vara självisk en enda gång.
Jag hatar att jag bryr mig för mycket om saker och
ting och jag hatar att jag bryr mig för lite. Jag hatar
att det är sol utomhus och jag älskar att det började
regna precis just nu. Jag älskar att det kommer
komma en regnbåge och jag hatar nog att jag kommer gå
ut, men när jag väl går ut kommer jag älska det igen.
Jag hatar att jag drömmer om så himla mycket fast egentligen
älskar jag det nog också. Jag hatar att jag älskar allt och älskar
allt så mycket att jag hatar mig. Jag älskar allt jag hatar
och jag hatar allt jag älskar och jag hatar hat och jag hatar
ordet hatar och jag hatar att jag inte kan sluta fortsätta
på denna meningslösa lista men jag älskar faktiskt att
jag kommer sluta just nu. Ha.

How does it feel to have a wacko for a son?

I watched you change into a fly

Det är dimmigt utomhus men om jag tittar
tillräckligt länge kan jag nog förvandla
allting till solljus eller kanske lite Londonregn om jag vill.
Kanske står William lutad mot en lyktstolpe
och kanske svarta fåglar står på trädet mittemot
och tittar mig i ögonen och kanske en röd dubbeldeckare
kör förbi då och då. Kanske. Kanske du skulle kunna stå där.
I svarta kläder och en cigarett i mungipan. Kanske
om jag tittade tillräckligt länge. Kanske du då skulle se mig
och le mot mig, vinka åt mig att komma ner, sedan
ta mig långt långt här ifrån, långt långt bort.
Kanske om jag tittar tillräckligt länge, kanske
jag kan förvandla allt grått till tusentals färger
eller inga färger alls. Kanske jag kan lura min hjärna
och kanske kommer jag bli helt besviken. Kanske.
Jag hatar ordet kanske. Allt är kanske med mig.
Jag vill att saker ska vara hela och färdiga och klara
och liksom hundra procent. Jag hatar kanske.
Jag hatar Simrishamn. Det är så jävla kanske
att jag känner för att spy. Spy en grön, klumpig
äcklig spya. Det är precis vad Simrishamn förtjänar.

Ett litet privat jävla moln

Jag gillar inte Lasse Lindh men:
Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga
väder du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat
jävla moln över mig som följer mig vart jag än går.
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på.
Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger
Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa och vi
har tappat våra ord och när vi väl hittar dom blir dom
bara kantiga och fel och all skit som kommer ur min
mun jag menar det inte men jag måste väl ändå mena nåt?

The face that fills the hole

Dream brother, my killer, my lover

I'd break the back of love for you

come on fallen star, I refuse to let you die
You grow, you grow like tornado, you grow from the inside
Destroy everything through, destroy from the inside
Erupt like volcano, you flow through the inside
You kill everything through, you kill from the inside

Makes no sense at all

Ibland vill jag inte stänga ögonen fast det är nog bäst så.

Den där du vet som jag egentligen inte vet vem

Drive my car into the ocean
you'll think i'm dead, but i sail away
on a wave of mutilation

Do you realize that you have the most beautiful face
Do you realize we're floating in space?
Do you realize that happiness makes you cry?
Do you realize that everyone you know someday will die?
And instead of saying all of your goodbyes, let them know
You realize that life goes fast it's hard to make the good things last
You realize the sun don't go down
It's just an illusion caused by the world spinning round

Long ago and oh so far away
I fell in love with you before the second show
your guitar it sounds so sweet and clear
but you're not really there, it's just the radio
Don't you remember you told me you love me, baby
you said you'd be coming back this way again, baby
baby baby baby baby oh baby
I love you, I really do
loneliness, is such a sad affair and I can hardly wait
to be with you again, what to say
to make you come again, come back to me again
and play your sad guitar

What a day for a daydream

Jag hatar min blogg. Vill radera alla inlägg och sluta skriva så jävla seriöst.
Det är extremt drygt. Jag är ingen seriös person. Bara ibland.
Men just nu orkar jag faktiskt inte, jag orkar bara: