I watched you change into a fly

Det är dimmigt utomhus men om jag tittar
tillräckligt länge kan jag nog förvandla
allting till solljus eller kanske lite Londonregn om jag vill.
Kanske står William lutad mot en lyktstolpe
och kanske svarta fåglar står på trädet mittemot
och tittar mig i ögonen och kanske en röd dubbeldeckare
kör förbi då och då. Kanske. Kanske du skulle kunna stå där.
I svarta kläder och en cigarett i mungipan. Kanske
om jag tittade tillräckligt länge. Kanske du då skulle se mig
och le mot mig, vinka åt mig att komma ner, sedan
ta mig långt långt här ifrån, långt långt bort.
Kanske om jag tittar tillräckligt länge, kanske
jag kan förvandla allt grått till tusentals färger
eller inga färger alls. Kanske jag kan lura min hjärna
och kanske kommer jag bli helt besviken. Kanske.
Jag hatar ordet kanske. Allt är kanske med mig.
Jag vill att saker ska vara hela och färdiga och klara
och liksom hundra procent. Jag hatar kanske.
Jag hatar Simrishamn. Det är så jävla kanske
att jag känner för att spy. Spy en grön, klumpig
äcklig spya. Det är precis vad Simrishamn förtjänar.