Hello darkness, my old friend

Ibland känns det som om jag skulle kunna bli kär i vem som helst på sekunden som om svartklädda smala och cigarettrökande som om hattar och kyla och regn och kappor och tygskor och vilsna blickar skulle kunna göra mig knäsvag hur enkelt som helst och det är nog så och det gör mig så ledsen och meningslös och inåtvänd för jag vet att ingen kommer någonsin vilja ha mig för jag är född till att vara tönt jag är född till att vara ensam jag är född till att vara såhär och jag är född i en tid precis då dammet lagt sig ner en meningslös tid exakt en tusendel försent och jag bara önskar jag kunde fly från Simrishamn ibland, fly från detta och sluta vara så jävla feg och jobbig men jag är ju det jag är ju inget annat och varför gråter jag till kärleksslåtar varför sitter jag och känner att såhär är det när det inte alls är så varför blir jag så tårögd när han sjunger when I dream I dream of your lips och varför blir jag så jävla känslig jag är ju förihelvete inte ens kär, jag är bara ensam, jag är ju bara så jävla ensam, helvete, existera då finns här värm min hand värm mitt hjärta jag orkar inte kylan jag orkar inte att musik hörs mindre än tystnaden jag hatar att tystnaden skriker och jag hatar hur den bara ekar jag hatar hur jag kan höra mina andetag och jag hatar att dem är så jävla jobbiga och jag hatar att jag inte kan sova för dem låter för mycket och jag önskar jag bara kunde hålla käften och nöja mig med min situation för jag har det inte jobbigt alls, men nej, jag är tvungen att drömma jag är tvungen att sakna, längta, vara ledsen och jag är tvungen att vara så jävla skev. Jag är tvungen att bo i den här jävla staden och jag är såklart tvungen att
vilja komma bort från den exakt lika mycket