tisdag 30 mars 2010

Allergic to thoughts of mother earth

Knacka på min fönsterruta och skjutsa mig långt bort på din cykel.
Stanna upp någonstans på vägen, lägg dig ner bredvid mig på en torr gräsmatta, somna. Väck mig vid gryningen, fortsätt cykla. Ta mig till en stad där jag aldrig varit förr, låt mig bli den som försvann. Jag vill inte vara här. Jag vill ha äventyr och jag vill ha mitt namn på dina tygskor, jag vill ha sömnlösa nätter som är fyllda av trygghet och inte vilsna blickar, jag vill vila i din hals och andas in kärleken, jag vill öppna en helt ny värld och jag vill dansa omkring på blöta kullerstensgator och jag vill inte vara här. Jag vill ha Special Dreams på riktigt och inte Pure Morning om och om igen. Jag vill inte skylla på att jag fick något i ögat eller att jag ramlade och slog mig eller att jag bara sov dåligt eller vad fan som helst. Jag vill ha ärlighet, kärlek, allt det där jag någonsin drömt om. Jag vill inte drömma längre, jag vill ha det nu, på riktigt. Jag hatar att drömma. Jag hatar att öppna ögonen som man egentligen vill ha slutna förevigt och inse att jag måste fokusera för det du vill kommer aldrig gå i uppfyllelse. Och det är sant. Men om svarta fåglar undrade vart jag ville
åka så skulle jag fan åkt så långt bort att ni aldrig
fick se en enda skymt av mig igen.

måndag 29 mars 2010

Oh you people never understand me















I don't want to have feelings

Mummy, I’m not crying. I just got something in my eye.
Mummy, I quit drinking again but I just can’t stand these God damned lies.

Daddy, am I drowning? I just can’t tell from all the rain.
Daddy, can you help me? I don’t think I’ll survive this fucking pain.

Brother, how you love me! But are things still going just the same?
Brother, I am freezing and I just can’t figure who’s to blame.

Sister, should I tell them? I’ve been hiding in my shell for all these years.
Sister, am I happy again? I can’t see my face through all these tears.

lördag 27 mars 2010

I guess that I just don't know

'yeah, I really, um, I really, I really wanted to kind of like,
to capture some kind of like moment, but maybe it's better if I'm sober...'


Burns like the sun





An introverted kind of soul

Tror Conor är min själsfrände eller något.

Radio:
It is, it is. How about this Arienette, how does she fit in to all of this?
Conor: I'd prefer not talk about it, in case she's listening
Radio: Oh, I'm sorry, I didn't realize she was a real person
Conor: She's not, but I made her up
Radio: Oh, so she's not real?
Conor: Just as real as you or I
Radio: I don't think I understand
Conor: Neither do I, but after I grow up I will. I mean, you know what, a lot of things are really unclear for me right now
Radio: That's interesting. Now you mentioned your depression.
Conor: No I didn't.
Radio: You're from Nebraska, right?
Conor: Yeah, that's right
Radio: Now let me know if I'm getting to personal, but there seems to be a pretty dark past back there somewhere. What was it like for you growing up?
Conor: Dark? Not really. Actually I had a great childhood. My parents were wonderful. I went to a Catholic school. They have, I had money, so it was all easy. I basically had everything that I wanted anytime.
Radio: Really? So some of the references like babies in bathtubs are not biographical?
Conor: Well I did have a brother who died in a bathtub . . . he drowned. Well actually I had five brothers that drowned.
Radio: (Chuckle)
Conor: No, I'm serious. My mother drowned one every year for five consecutive years. They were all named Padraic, and that's why they only got one song.
It's kind of like walking out a door and discovering that it's a window.
Radio: But your music is certainly very personal
Conor: Of course, I put a lot of myself into what I do. It's like being an author, you have to free yourself to use symbolism and allegory to meet your goal. And part of that is compassion, empathy for other people and their situations. Some of what I sing about comes from other people's experiences. It shouldn't matter, the message is intended to be universal.
Radio: I see what you mean
Conor: Could you make that sound stop, please?
Radio: Yes. And your goal?
Conor: I don't know. Create feelings I guess. A song never ends up the way you planned it.
Radio: That's funny you'd say that, do you think that . . .
Conor: Do you ever hear things that aren't really there?
Radio: I'm sorry, what?

fredag 26 mars 2010

Eyes lit I want short breaths

Min sönderbitna läpp har blivit infekterad
Jag kan inte hjälpa att göra det värre
Mitt rum luktar ruttet och kvävt
Jag öppnar fönstret och vädrar
Natten fyller mina lungor och
jag önskar att jag kunde vara som dig
andas leva skratta gråta skrika sjunga som dig
Men jag vet att det aldrig kommer hända
Jag kommer nog egentligen alltid vara den här
sönderbitna och sönderrivna tjejen som svär hela tiden
och lever i en stor fet jävla dimma av lögner, drömmar, hat och musik
Men det är precis så jag är, och jag kan inte hjälpa det
och jag kan inte heller hjälpa att jag inte orkar umgås med människor ibland
Jag kan inte heller hjälpa att varenda litet jävla ord som lämnar min kropp
Bara lägger sig fel och blir kantigt och oförstående och jag förstår om ni
blir ledsna, arga, men bara snälla förstå att jag inte gör det för att jag inte
tycker om er, för att jag inte vill vara med er utan för att jag bara tycker att
jag inte förtjänar allt det där utan att jag egentligen bara vill sova för det
är just det min kropp behöver nu för att jag iallafall skulle kunna yttra
en enda sanning som är positiv om mig själv. Förlåt.

Catching the big fish



“I like cappuccino, actually.
But even a bad cup of coffee is better than no coffee at all.”

And now I feed the birds day after day

Han skrattade, log, rökte, pratade i telefon, sparkade lite i gruset.
Han verkade irriterad, ganska trött på att prata, men ändå log han.
Kanske för att solen sken. Kanske för att något bra just hänt.
Men det spelade inte så stor roll. Tygskorna var slitna och slets
egentligen upp ännu mer när han stod där och lekte med dem i gruset,
färgade de gråa av smuts. Han tog ett till bloss och var tyst en sekund.
Började skratta, utbrast något om att han inte alls rökte, hon fnissade till.
Hoppades att han inte skulle märka henne sitta där med uppdragna ben, gömd bakom en liten pocketbok på den gröna slitna bänken där hon alltid satt. Men det gjorde han. Helvete, tänkte hon. Försökte inte rodna allt för mycket. Han verkade inte bry sig. Log lite och skrattade mot henne, tittade in i hennes ögon även fast han stod på andra sidan gatan. I solen. Bredvid en röd tegelvägg. Efter ett tag vände han bort blicken igen. Lekte lite med sina fingrar, rev lite på nagelbanden, mumlade något till svar i telefonen, log. Tog ett sista bloss, fimpade den mot väggen. Sa att han var tvungen att gå, smällde igen den uppfällbara mobilen. Skrattade lite för sig själv. Kliade sig i nacken. Gick iväg, kastade en sista blick mot henne, log, och svängde in på en annan gata. Sen försvann han. Poff. Hjärtklappningar. Varför log hon? Hon var inte alls på bra humör. Ändå fällde hon ihop pocketboken, klev ner med fötterna från bänken, gick bort till andra sidan gatan, böjde sig ner och letade efter något, plockade upp hans cigarettfimp. Tittade på den. Skrattade för sig själv. Plockade upp en tändare från bakfickan, tände den.
Tog ett djupt andetag, sög i sig röken. Lät den glöda ända tills den brännande toppen slickade hennes fingrar.

torsdag 25 mars 2010

onsdag 24 mars 2010

Thoughts that split the night

Vågar inte bära, visa, berätta, ha långärmat eller titta med öppna ögon för
det skrämmer mig och jag lever i orden, musiken och i min tjocktröja
för här når ni mig aldrig, här kan ni aldrig tränga er under mitt skal och
titta in i min hjärna, bli besvikna och arga och lämna mig föralltid
för sluta sluta säg att ni vill lära känna mig, för det vill ni inte
men egentligen så säger ju ingen alls att dem vill lära känna mig
jag bara lurar mig själv hela tiden och jag vet inte vad jag skriver om
det enda jag vet är att om jag en gång kanske om några år eller just nu
skulle få gå på blöta gator, hålla i kalla händer, röra vid glittret
och dansa i kaoset, så skulle jag vara lycklig, även om det
kanske inte skulle vara särskilt helt och fixat då,
så skulle jag i allafall känna att jag tillhör något annat än
musik om brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas.

Dream big




I tear the sun in three to light up your eyes

Idag: William, sleeping with ghosts, placebo-dvd, kaffe, london, påsklovet och victoria, sms, Clara, paris, illamående, alice in wonderland,
Kafka på stranden, långärmat, the smiths, livia och

The sea's evaporated, though it comes as no surprise
These clouds we're seeing, they're explosions in the sky
It seems it's written, but we can't read between the line
Hush, it's okay, dry your eye, dry your eye
Soulmate dry your eye, dry your eye
Soulmate dry your eye, 'cause soulmates never die
This one world vision turns us into compromise
What good's religion when it's each other we despise?
Damn the government, damn their killing, damn their lies

tisdag 23 mars 2010

Universum är ett monster




Paris, William, té, pop, kärlek, lackade skor, Morrissey, kullerstensgator

Upon blackdown

Spänner knytnävarna så knogarna vitnar
slappnar av och följer ränderna i handflatan
skriver ner något i bläck och tvättar bort det
försöker fånga dammet som dansar i luften
känner hur allt glider mellan fingrarna
besvikelsen sköljer sig över mig
jag tänder lampan och det dansar så vackert
men det gör ont i min hals
och jag hostar, när jag
suger i mig det och
vill andas glitter

Bara dårar rusar in

Önskar att mina drömmar kunde bli till verklighet någon gång.
Orkar inte vänta, vänta, skriva om det, vänta, längta, dricka té, kaffe, äta, dö.
Finns så mycket jag vill och inte vill, men det är omöjligt. Iallafall enligt andra.
Men jag vet inte, vet inte, vet inte. Orkar inte bry mig. Gillar att lita på mina visioner, lita på böckerna jag läser och lita på människorna med hög hatt som kan tala med djur i mina drömmar. Gillar det, orkar, inte, annars.
Det gör mig glad. Jag vill vara glad.

Ibland undrar folk varför jag tror på det, alltså, på människorna i mina drömmar, från böckerna jag läser och filmerna jag ser. Varför jag inte bara sätter mig ner och antecknar vad alla vettiga, vuxna människor säger. Jag vet inte. För det är tråkigt. Meningslöst. Värdelöst. Roligare att drömma. Roligare att se på David Lynch och ugglor och FBI agenter som dricker kaffe och äter körsbärspaj och gamla tanter som bär på vedstockar och Tim Burton och en man med saxar som händer och en huvudlös riddare och trollkarlar och land långt, långt, bort. Behöver ju inte veta något annat, bara saker, drömmar, jag, längtar efter, mysigt. Behöver inte veta något om Sveriges historia eller en massa komplicerade ekvationer. Jag ska inte ens bo här. Jag hatar Sverige. Svenskar. Tjocka. Fula. Ligger och äter vita tabletter och snorar framför
TV-rutan och äcklar sig. Jag ska bo i London.

Sheena is a parasite

Moment of Death:
1) The heart stops
2) The skin gets tight and grey in colour
3) All the muscles relax
4) The bladder and bowels empty
5) The body’s temperature will typically drop 1.5 degrees F. per hour unless outside environment is a factor. The liver is the organ that stays warmest the longest, and this temperature is used to establish time of death if the body is found within that time frame.

After 30 minutes:
6) The skin gets purple and waxy
7) The lips, finger- and toe nails fade to a pale color or turn white as the blood leaves
8) Blood pools at the lowest parts of the body leaving a dark purple-black stain called lividity
9) The hands and feet turn blue
10) The eyes start to sink into the skull

After 4 hours:
11) Rigor mortis starts to set in
12) The purpling of the skin and pooling of blood continue
13) Rigor Mortis begins to tighten the muscles for about another 24 hours, then will reverse and the body will return to a limp state.

After 12 hours:
14) The body is in full rigor mortis.

After 24 hours:
15) The body is now the temperature of the surrounding environment
16) In males, the semen dies
17) The head and neck are now a greenish-blue color
18) The greenish-blue color continues to spread to the rest of the body
19) There is the strong smell of rotting meat
20) The face of the person is essentially no longer recognizable

After 3 days:
21) The gases in the body tissues form large blisters on the skin
22) The whole body begins to bloat and swell grotesquely. This process is speeded up if victim is in a hot environment, or in water
23) Fluids leak from the mouth, nose, eyes, ears, rectum and urinary opening

After 3 weeks:
24) The skin, hair, and nails are so loose they can be easily pulled off the corpse
25) The skin cracks and bursts open in many places because of the pressure of Internal gases and the breakdown of the skin itself
26) Decomposition will continue until body is nothing but skeletal remains, which can take as little as a month in hot climates and two months in cold climates. The teeth are often the only thing left, years and centuries later, because tooth enamel is the strongest substance in the body. The jawbone is the densest, so that usually will also remain.

måndag 22 mars 2010

Life/universe green hair

Halvsover sista lektionen till någon usel svensk film
Går i vattenpölar hela vägen hem, det känns som om jag drömmer
Huvudvärk, alldeles utmattad, sväljer ner Ibumetin med kaffe
Höjer volymen på Detektivbyrån, släcker ljuset och städar i mörkret
Blir pigg, klär upp mig och går ut i kylan
Allt är tydligt, varenda liten detalj lägger jag märke till
Människor som vänder bort blicken
Glitter som dansar omkring i luften
Katter som springer över gatan
Jag vet väl inte

You could be from venus,
I could be from mars

The movie on my eyelids