tisdag 11 maj 2010

"Jag heter Silver nu."



Vill frigöra mig från tankarna, slita mig bort från Simrishamn,
människorna, hatet. Kanske som Silver. Hon förvandlades,
fann sig själv, bytte namn, blev Silver. Var Silver. Glömde allt.
Blev fri. Flyttade hemifrån trots att hon fortfarande gick i skolan,
ut till en liten stuga nära skogen. I stugan hade hon en säng, ett fönster
och en massa silverburkar. I sängen låg hon och drömde,
funderade på hur enkelt det skulle vara att genomföra bilderna
hon fick i huvudet. En hel silverskog, en vit enhörning, ett silvrigt
badkar med alldeles kristallklart vatten. Kanske skulle hon kunna
hitta en vit häst, sno den från någon ladugård, eller låna, klistra
på ett horn. Kanske det fanns enhörningar. Kanske hon kunde
uppfinna dem. Hon ansåg sig själv inte som galen. Hon var fri.
Varje dag cyklade hon ut till skogen, sprayade silver på saker hon
tyckte skulle vara vackra i silver. Silver var hon, och hon kunde
göra vad hon ville. Hon sprayade in sig själv i Silver också.
Ville dansa omkring och förvandla hela världen till Silver.
Ville dansa omkring och få hela världen att känna sig lika fria som henne.
Hela världen borde känna sig fria.
Jag önskar väldigt mycket att jag kände mig fri.
Att jag skulle kunna få vara fri.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar