Shame is the name

Det är regnigt dött kallt blött och grått utomhus. jag har ingen känsel i fingrarna. kontaktlinserna skaver i mina ögon. jag önskar jag kunde förklara hur allt var. hur allt känns. but only stone and steel accepts my love. imorgon ska jag pallra iväg mig till skolan. har varit hemma två dagar i rad nu. men tanken av skolan skrämmer mig. jag är alldeles för feg för den. vill ju bara vara hemma dricka kaffe se på film läsa gardell och lyssna på placebo. men samtidigt så känns det så dött. timmarna går långsammare hemma nu. timmarna går långsammare överallt. allt är dåligare även fast det borde vara bättre. allt blir bara dåligare när människor gör det bättre. kroppen fungerar ju inte som den vill. inte hjärnan heller. och mitt i mellan finns jag här. helt förvirrad. utan kraft. utan makt. bara längtan och vilja. och nu tvungen att sova. nu tvungen att stänga ögonen och låtsassnarka så inte människor blir oroliga. tror att lilla moa har sömnproblem och inte kan sova. det vore ju fruktansvärt. men försök iallafall, så ska du se att det går. godnatt nu moa. godnatt. sov så gott. ja, sov så jävla gott, moa.