I am bird gerhl

Jag skrev en text i vitt, som ingen kunde se. Som alla kunde se att jag skrev men inte visade vad. Sen ändrade jag texten till synlig, försökte visa lite, åtminstone. Och ingen tittade. Då färgade jag tillbaka texten till vitt och fortsatte skriva. Tänkte att min text får nog alltid förbli vit. Precis som jag. En lögn. Och så tänkte jag att det är bäst så. För jag orkar inte bli besviken när folk bara tittar konstigt på mig eller inte förstår eller bara ignorerar det. Förminskar det till ett skämt. Jag vill inte vara ett skämt. Jag vill inte att mina drömmar och tankar ska vara ett skämt. Jag vill inte att dem ska göra ont. Jag vill inte göra ont. Jag vill finnas, synas, och andas på riktigt. Jag vill vara hon som bara är. Som alla ser. Hon som finns.