söndag 18 april 2010

For today I am a child

I've built walls, a fortress deep and mighty, that none may penetrate.
I have no need of friendship; friendship causes pain, it's laughter
and it's loving I disdain. I am a rock, I am an island.
Don't talk of love, well, I've heard the word before. It's sleeping
in my memory. I won't disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried. I am a rock, I am an island.
I have my books and my poetry to protect me; I am shielded
in my armor, hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me. I am a rock, I am an island.

Jag vill inte att den här bloggen ska ha mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara knubbiga lilla Moa, som jämt går omkring i svarta långärmade tröjor och urtvättade jeans. Jag vill inte att den här bloggen ska bära mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara den fegaste i världen, jag vill inte att den här bloggen ska vara den ensammaste i Sverige, jag vill inte vara ett ufo. Jag vill vara Blue, stolt. Blue som ska bo i gigantiska skogar, småstäder i Paris och Italien, Blue som ska uppfylla alla sina drömmar i London. Blue som inte skäms. Blue som inte behöver skämmas. Smala Blue med coola kläder, svarta långärmade tröjor som passar. Platta Blue som ingen vet om hon är kille eller tjej. Blue som vågar gråta. Blue som är stark och säger emot. Inte lilla Moa som krymper ihop till en liten boll, inte vågar säga något, utan bara säger fuck you och går iväg med tårar i ögonen. Inte Moa som flyr. Inte Moa som ljuger. Inte Moa som aldrig vågar berätta hur det är. Inte fega, lilla, Moa, inte fega lilla Moa, lydiga lilla Moa som är så duktig. Inte hon. I den här bloggen vill jag vara Blue. I den här bloggen vill jag vara jag. Inte Moa. Moa försvann, Moa som en gång egentligen var Blue, men som försvann och delades upp på mitten, Moa som blev ett skal. Moa som försvann in i sig själv. Tappade bort sig. Var tvungen att skapa Blue, var tvungen att skapa en människa hon kunde tråna efter att vara. Blue som ska hålla i Williams hand, vara stolt och fullkomligt utan skam. En påfågel. En svart katt. Ett lejon. Hon var lilla Moa tvungen att skapa.
Annars skulle hon aldrig klara sig. Aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar