Varför väntar du här på ingen speciell

hatar allt, alla, mig, skolan, detta, orden, allt. känns så onödigt, liksom, bara väntar på att det ska fixa mig. vilket jävla skitsnack om att jag letar efter en jävla skatt. jag vet att den finns men jag orkar inte försöka hitta den. allt är bortkopplat, jag ligger och latar mig i mitt stora hav av hat och drömmar och musik. borde gå ut, borde göra något. få lite syre i min kropp, kanske, det vore väl smart moa, istället för att sitta och stirra på den här jävla skärmen som alla andra jävla människor, istället för att förvandlas till en sån tråkig svensk som du pratar om, du latar dig du också. som om du är speciellare, viktigare. vilket skitsnack. du är bara en taskig och naiv skitunge. en taskig och naiv skitunge som borde skaffa sig ett liv, istället för att ljuga och hata så himla mycket. bygga någon slags person och försöka vara den. du kommer inte bli den, någonsin. dina drömmar sträcker sig för långt & jag vet; don't give up on the dream men jag drömmer ju inte. jag bara kräver att det ska hända, jag funderar inte över det, låter det växa lite till, jag ligger inte och funderar över det som jag gjorde innan. jag bygger inte upp scener. något bara äter upp det, och jag vet inte, det är så jobbigt. något tuggar och sliter och äter och sväljer och mumsar i sig allt bra, spyr upp allt dåligt. det enda jag kan göra är att sitta i smutsiga kläder, vara oduschad och ofräsch, lyssna på placebo och stirra in och vänta på en förändrig. vänta på att något bra ska hända. bara känner hur william försöker dra i min tröjärm och försöker få ut mig i luften, till min egna luft, men min egna luft kväver mig och jag vet inte hur jag ska få den att glittra igen.