måndag 19 april 2010
Koltrasten sjunger för han slipper vara människa
I like coffee, illusions, space, fairytales, forests, boys with pretty bone structures, mermaids, london, paleness, murder, blue velvet, red lipstick, scottish, goths, studs, when you use long words perfectly, nihilism, adrenalin, how your hair looks underwater, french, blueberrypies, making pointless lists, psychopaths, girl interrupted, fire & candles & burning things, inside jokes, glitter glitter glitter, the garden state soundtrack, dreams, stars, vampires, bubbles, boys on swings and girls on skateboards, cigarettes, asphalt flowers, bruises, the feeling you get when you've listened to one band/song solidly for the whole day, black dresses, realising how impossible deep the ocean is, fairy lights, long eyelashes, magic spells, personality disorders, tokyo, too many piercings, green hair, nostalgia, running through empty cities at night, funny voices, pissing people off, traveling, phantom of the opera, supermassive bows, dark winter evenings when the christmas lights are pretty and you're warm, useless facts, bunny rabbits, donnie darko, doc martens, the way your heart skips when you look at the person you like, skeletons, finding things in my pocket, revenge, the cold side of the pillow, brian molko and placebo, magick, cheekbones, purple skies, happy pills, people who like star trek, geeks, when you read something and it touches you so profoundly, kind strangers, people with hats, falling in love with people who aren't real, antony hegarty, perfect eyeliner that changes your face, raindrops against my window when i'm in bed, being awake while the rest of the world is asleep, laughing so hard you feel like your insides are going to implode, french films, festivals, the dreamers, warhol, dangling legs off windows and balconies, letters, love, dancing to joy division and celebrating the irony, confusion, tea, harry potter, fantasy, nancy boys, edie sedgwick, people telling me I look like alice glass, tim burton and david lynch, twin peaks, textmessages, nailpolish, red roses, rain.
söndag 18 april 2010
Days dawning, skins crawling
Bite the hand that feeds
tap the vein that bleeds
down on my benden knees
I'd break the back of love for you
For today I am a child
I've built walls, a fortress deep and mighty, that none may penetrate.
I have no need of friendship; friendship causes pain, it's laughter
and it's loving I disdain. I am a rock, I am an island.
Don't talk of love, well, I've heard the word before. It's sleeping
in my memory. I won't disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried. I am a rock, I am an island.
I have my books and my poetry to protect me; I am shielded
in my armor, hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me. I am a rock, I am an island.
Jag vill inte att den här bloggen ska ha mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara knubbiga lilla Moa, som jämt går omkring i svarta långärmade tröjor och urtvättade jeans. Jag vill inte att den här bloggen ska bära mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara den fegaste i världen, jag vill inte att den här bloggen ska vara den ensammaste i Sverige, jag vill inte vara ett ufo. Jag vill vara Blue, stolt. Blue som ska bo i gigantiska skogar, småstäder i Paris och Italien, Blue som ska uppfylla alla sina drömmar i London. Blue som inte skäms. Blue som inte behöver skämmas. Smala Blue med coola kläder, svarta långärmade tröjor som passar. Platta Blue som ingen vet om hon är kille eller tjej. Blue som vågar gråta. Blue som är stark och säger emot. Inte lilla Moa som krymper ihop till en liten boll, inte vågar säga något, utan bara säger fuck you och går iväg med tårar i ögonen. Inte Moa som flyr. Inte Moa som ljuger. Inte Moa som aldrig vågar berätta hur det är. Inte fega, lilla, Moa, inte fega lilla Moa, lydiga lilla Moa som är så duktig. Inte hon. I den här bloggen vill jag vara Blue. I den här bloggen vill jag vara jag. Inte Moa. Moa försvann, Moa som en gång egentligen var Blue, men som försvann och delades upp på mitten, Moa som blev ett skal. Moa som försvann in i sig själv. Tappade bort sig. Var tvungen att skapa Blue, var tvungen att skapa en människa hon kunde tråna efter att vara. Blue som ska hålla i Williams hand, vara stolt och fullkomligt utan skam. En påfågel. En svart katt. Ett lejon. Hon var lilla Moa tvungen att skapa.
Annars skulle hon aldrig klara sig. Aldrig.
I have no need of friendship; friendship causes pain, it's laughter
and it's loving I disdain. I am a rock, I am an island.
Don't talk of love, well, I've heard the word before. It's sleeping
in my memory. I won't disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried. I am a rock, I am an island.
I have my books and my poetry to protect me; I am shielded
in my armor, hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me. I am a rock, I am an island.
Jag vill inte att den här bloggen ska ha mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara knubbiga lilla Moa, som jämt går omkring i svarta långärmade tröjor och urtvättade jeans. Jag vill inte att den här bloggen ska bära mitt ansikte. Jag vill inte att den här bloggen ska vara den fegaste i världen, jag vill inte att den här bloggen ska vara den ensammaste i Sverige, jag vill inte vara ett ufo. Jag vill vara Blue, stolt. Blue som ska bo i gigantiska skogar, småstäder i Paris och Italien, Blue som ska uppfylla alla sina drömmar i London. Blue som inte skäms. Blue som inte behöver skämmas. Smala Blue med coola kläder, svarta långärmade tröjor som passar. Platta Blue som ingen vet om hon är kille eller tjej. Blue som vågar gråta. Blue som är stark och säger emot. Inte lilla Moa som krymper ihop till en liten boll, inte vågar säga något, utan bara säger fuck you och går iväg med tårar i ögonen. Inte Moa som flyr. Inte Moa som ljuger. Inte Moa som aldrig vågar berätta hur det är. Inte fega, lilla, Moa, inte fega lilla Moa, lydiga lilla Moa som är så duktig. Inte hon. I den här bloggen vill jag vara Blue. I den här bloggen vill jag vara jag. Inte Moa. Moa försvann, Moa som en gång egentligen var Blue, men som försvann och delades upp på mitten, Moa som blev ett skal. Moa som försvann in i sig själv. Tappade bort sig. Var tvungen att skapa Blue, var tvungen att skapa en människa hon kunde tråna efter att vara. Blue som ska hålla i Williams hand, vara stolt och fullkomligt utan skam. En påfågel. En svart katt. Ett lejon. Hon var lilla Moa tvungen att skapa.
Annars skulle hon aldrig klara sig. Aldrig.
lördag 17 april 2010
fredag 16 april 2010
Du är tyst, jag har lögnen på tungan
I en film ser jag regnet falla upp mot dig
Och jag ler för du blir min räddning
I en dröm sjöng du sånger på mitt rum
Jag var sjuk, som du och du kallade mig älskling