torsdag 13 maj 2010
Nursed and breastfed by sleepwalking angels
Det spelar ingen roll om jag sover mer än vad jag ska
eller stannar uppe hela natten för jag känner mig lika jävla sömnlös ändå.
Jag hatar förändringar, jag hatar denna världen och jag hatar att jag inte
kan tillhöra något längre och jag mår illa av allt kaffe och
av alla tankar som bara vill olika hela tiden och jag vill bara
att det ska vara sol så jag kan gå utanför staden och bort
bort bort över ängar. Jag vill inte till skolan, jag sitter hellre
hemma och lyssnar på Boy Lilikoi och fyller en låda med glitterstjärnor
i olika färger och snurrar runt och gråter varma tårar
och skakar och dra åt helvete allihopa jag skiter väl fullständigt
om det inte är så bra ifall jag tror att golvet rör sig och att jag tycker
det ser ut som om tékopparna lever för det är ju precis det jag vill.
Ge mig London glitter ängar skogar dalar Silver blue
gitarrer röda läppar glittrande luft kärlek kalla
händer regnig asfalt värme vänskap té William
Kom ge mig kärlek eller kniv eller annan form av frid
kom ge mig kyss, kom ge mig krig, bara nåt så nerven vrids
men ge mig åtminstone musik, ge mig på käften
eller spring, ändå mitt hjärta ditt förblir
Kom ge mig sår, kom ge mig gift mot känslan, nån
sorts medicin, men ge mig åtminstone musik
eller stannar uppe hela natten för jag känner mig lika jävla sömnlös ändå.
Jag hatar förändringar, jag hatar denna världen och jag hatar att jag inte
kan tillhöra något längre och jag mår illa av allt kaffe och
av alla tankar som bara vill olika hela tiden och jag vill bara
att det ska vara sol så jag kan gå utanför staden och bort
bort bort över ängar. Jag vill inte till skolan, jag sitter hellre
hemma och lyssnar på Boy Lilikoi och fyller en låda med glitterstjärnor
i olika färger och snurrar runt och gråter varma tårar
och skakar och dra åt helvete allihopa jag skiter väl fullständigt
om det inte är så bra ifall jag tror att golvet rör sig och att jag tycker
det ser ut som om tékopparna lever för det är ju precis det jag vill.
Ge mig London glitter ängar skogar dalar Silver blue
gitarrer röda läppar glittrande luft kärlek kalla
händer regnig asfalt värme vänskap té William
Kom ge mig kärlek eller kniv eller annan form av frid
kom ge mig kyss, kom ge mig krig, bara nåt så nerven vrids
men ge mig åtminstone musik, ge mig på käften
eller spring, ändå mitt hjärta ditt förblir
Kom ge mig sår, kom ge mig gift mot känslan, nån
sorts medicin, men ge mig åtminstone musik
tisdag 11 maj 2010
Min livsfilosofi typ
Du sa realism,
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.
Jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på.
Du log, och jag försökte nog förstå,
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd.
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp
och körda lopp.
Bland molnen finns det hopp,
men på jorden står min kropp.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.
Du sa "Altruism",
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra.
Så jag skrek "Romantik!",
du var nykter nog att säga "Kom,
kom jag har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan
är det lätt att säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofé
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld.
Du sa "Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå".
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasade ner
och allt blev mörkt och inget mer.
Och jag darrade av skräck,
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"
Här hostar vi i sot och svett och sand.
Här kan vi leva som dom vänner som vi är,
bland alla andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden
stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.
Jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på.
Du log, och jag försökte nog förstå,
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd.
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp
och körda lopp.
Bland molnen finns det hopp,
men på jorden står min kropp.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.
Du sa "Altruism",
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra.
Så jag skrek "Romantik!",
du var nykter nog att säga "Kom,
kom jag har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan
är det lätt att säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofé
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld.
Du sa "Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå".
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasade ner
och allt blev mörkt och inget mer.
Och jag darrade av skräck,
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"
Här hostar vi i sot och svett och sand.
Här kan vi leva som dom vänner som vi är,
bland alla andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden
stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.
"Jag heter Silver nu."
Vill frigöra mig från tankarna, slita mig bort från Simrishamn,
människorna, hatet. Kanske som Silver. Hon förvandlades,
fann sig själv, bytte namn, blev Silver. Var Silver. Glömde allt.
Blev fri. Flyttade hemifrån trots att hon fortfarande gick i skolan,
ut till en liten stuga nära skogen. I stugan hade hon en säng, ett fönster
och en massa silverburkar. I sängen låg hon och drömde,
funderade på hur enkelt det skulle vara att genomföra bilderna
hon fick i huvudet. En hel silverskog, en vit enhörning, ett silvrigt
badkar med alldeles kristallklart vatten. Kanske skulle hon kunna
hitta en vit häst, sno den från någon ladugård, eller låna, klistra
på ett horn. Kanske det fanns enhörningar. Kanske hon kunde
uppfinna dem. Hon ansåg sig själv inte som galen. Hon var fri.
Varje dag cyklade hon ut till skogen, sprayade silver på saker hon
tyckte skulle vara vackra i silver. Silver var hon, och hon kunde
göra vad hon ville. Hon sprayade in sig själv i Silver också.
Ville dansa omkring och förvandla hela världen till Silver.
Ville dansa omkring och få hela världen att känna sig lika fria som henne.
Hela världen borde känna sig fria.
Jag önskar väldigt mycket att jag kände mig fri.
Att jag skulle kunna få vara fri.
söndag 9 maj 2010
How just to slowly, sharply screw myself to death
She said "I'll show you a picture, a picture of tomorrow
There's nothing changing, it's all sorrow
Oh no please dont show me, I'm a swine,
you don't wanna know me
