Down in albion, they are black and blue
but we don't talk about that
torsdag 6 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
He said I'm so lost
Han nickade förstående.
"Grönt är min favoritfärg. Och brunt.
Skogsfärger. Jag trivs i skogar."
måndag 3 maj 2010
A place for us to dream
Dina läppar rörde sig, försökte forma ord och
vi rökte från samma cigarett
du var jagad, smal och glansigt blek
jag låg i svart klänning barfota och
tittade upp i himlen, betraktade dig i ögonvrån
tänkte att jag aldrig sett något vackrare
samtidigt som du själv spenderat hela din uppväxt
på att intala dig själv att du var fulast i världen
Molnen rörde sig och jorden stod stilla
tankarna snurrade men gräsmattan var lugn
våra hjärtan slog lika hårda slag och
även fast allt var fel log vi
även fast världen höll på att gå under
och även fast våra liv var två bombnedslag
så kände vi oss sammankopplade,
trygga och säkra under solen den dagen,
och vi log vi log även fast allt var fel och
tänkte att det spelar fan ingen roll om tiden
äter upp oss nu om alla förgiftade tankar tuggar oss till småbitar
så länge vi har varandra så får vi le
så länge vi har varandra gör inget ont
så länge vi har varandra kan världen gärna gå under,
för bredvid varandra så skulle vi dö lyckliga,
vi skulle dö med leenden på läpparna och
världen skulle fortfarande vara skev
men vi skulle vara glada, vi skulle skratta
samtidigt som döden svepte in oss i hans svarta mantel,
vi skulle le, le tills våra andetag tog slut och alla tankar domnade bort,
huden blev likblek och läpparna alldeles blå
vi skulle le tills våra händer inte längre kunde värma varandras länge
vi skulle le tills vi inte längre existerade
vi rökte från samma cigarett
du var jagad, smal och glansigt blek
jag låg i svart klänning barfota och
tittade upp i himlen, betraktade dig i ögonvrån
tänkte att jag aldrig sett något vackrare
samtidigt som du själv spenderat hela din uppväxt
på att intala dig själv att du var fulast i världen
Molnen rörde sig och jorden stod stilla
tankarna snurrade men gräsmattan var lugn
våra hjärtan slog lika hårda slag och
även fast allt var fel log vi
även fast världen höll på att gå under
och även fast våra liv var två bombnedslag
så kände vi oss sammankopplade,
trygga och säkra under solen den dagen,
och vi log vi log även fast allt var fel och
tänkte att det spelar fan ingen roll om tiden
äter upp oss nu om alla förgiftade tankar tuggar oss till småbitar
så länge vi har varandra så får vi le
så länge vi har varandra gör inget ont
så länge vi har varandra kan världen gärna gå under,
för bredvid varandra så skulle vi dö lyckliga,
vi skulle dö med leenden på läpparna och
världen skulle fortfarande vara skev
men vi skulle vara glada, vi skulle skratta
samtidigt som döden svepte in oss i hans svarta mantel,
vi skulle le, le tills våra andetag tog slut och alla tankar domnade bort,
huden blev likblek och läpparna alldeles blå
vi skulle le tills våra händer inte längre kunde värma varandras länge
vi skulle le tills vi inte längre existerade
Hide my head I wanna drown my sorrow
Herregud sluta vara så jävla misslyckad andas då lev
res dig upp rör på dina ben men det där är din arm, du ska
röra på din ben korkade fan sluta bara sitt där gör något med
ditt liv, res dig upp, anteckna allt folk säger, bli som dom andas
riktiga andetag, öppna dina ögon och se att inget kommer bli
som du vill det är omöjligt för luften kommer aldrig glittra
och han där du vet kommer aldrig kyssa dig eller
värma din kalla hand inget kommer bli som du vill förstår
du väl sluta ligg där och gråt som någon slags barnunge bara
res dig upp och säg vad som är fel, ta itu med det och sen lev,
lev ditt liv. hur ska jag kunna leva mitt liv när jag inte ens vet
hur man går ut på en promenad, ringer en vän, gråter inför
andra eller berättar hur man mår, hur ska jag kunna
leva mitt liv, berätta vad felet är, när felet är jag själv,
och hur ska jag kunna ta itu med felet,
när det inte ens går att fixa?
res dig upp rör på dina ben men det där är din arm, du ska
röra på din ben korkade fan sluta bara sitt där gör något med
ditt liv, res dig upp, anteckna allt folk säger, bli som dom andas
riktiga andetag, öppna dina ögon och se att inget kommer bli
som du vill det är omöjligt för luften kommer aldrig glittra
och han där du vet kommer aldrig kyssa dig eller
värma din kalla hand inget kommer bli som du vill förstår
du väl sluta ligg där och gråt som någon slags barnunge bara
res dig upp och säg vad som är fel, ta itu med det och sen lev,
lev ditt liv. hur ska jag kunna leva mitt liv när jag inte ens vet
hur man går ut på en promenad, ringer en vän, gråter inför
andra eller berättar hur man mår, hur ska jag kunna
leva mitt liv, berätta vad felet är, när felet är jag själv,
och hur ska jag kunna ta itu med felet,
när det inte ens går att fixa?
