Goodbye

It could have been us

Jag måste:

1. Skriva om William, mytomanen, Emily, Loriette, vinden och J.
2. Köpa klisterlappar.
3. Gå till bäckhalladalen.
4. Trappa ner på kaffedrickandet.
5. Vara lite mer aktiv här.
6. Strunta i att folk läser.
7. Gå till vinden och fixa lite mer.
8. Sluta terrorisera min syster om att det bor en lång kille med röd kostym uppe på vinden och att han blir arg om man förstör för mycket av det jag gjort till, och sluta försöka lura i henne att han kommer göra någon illa om hon tar hans bokmärken.
9. Fantisera mer.
10. Gå ut mer, allvarligt, inte för att det är någon slags oskriven lag att man MÅSTE ut, utan bara för att jag inte blir så himla Zombie då.
11. Sova bättre? Det är faktiskt inte mitt fel. Jag sover ingeeet.
12. Sluta ljuga lika mycket som folk kissar.
13. Försöka be min syster på något snällt sätt att skaffa ett eget rum så jag kan få klistra upp fula lappar på min vägg utan att hon stör sig, samt höra på Placebo och snurra runt till Detektivbyrån eller Crystal Castles och spränga min hörsel. Jag vill vara ensam i mitt konstiga fågelbo.

Do you even know me?

"love, love, love, what is it good for? absolutely nothing."

"sometimes I think I was born backwards, you know, came out
of my mum the wrong way, I hear words go pass me backwards,
the people I should love, I hate, and the people I hate..."

"why bother?"
"with what?"
"caring about people."

"I'll break you heart."
"maybe I'll break yours."
"nobody breaks my heart."

Do you like to hurt? I do, I do, then hurt me

jag var bara rädd att allt skulle falla i hop, älskling, för allting faller. jag var bara rädd att allt skulle gå i sönder, älskling, för jag ville inte förlora dig. jag var vilsen i min frustration med att allt skulle vara helt och perfekt, så jag lovade utan att tänka. men jag hoppas att allt fixar sig. jag hoppas att du fixar dig. att världen fixar sig och att vi fixar oss. att vi kan bli hela och hålla varandras händer tillsist. att jag inte rivit sönder allt för mycket, slagit alla ord till glassplitter. att du fortfarande andas och att jag fortfarande kan återgälda allting med våra drömmar om alla oupptäckta platser. att du fortfarande älskar mig och att jag fortfarande älskar dig.

råkade ta ett snedsteg, trampade fel, föll. tog sönder något. tog sönder allt. ett hjärta? det känns så mycket mer. jag borde stänga in mig, sluta romantisera allt, bara liksom inse att jag är bara byggd på hat och lögner och att jag inte är speciell. att om William skulle finnas skulle han nog inte ens se åt mitt håll. att jag är precis som dem jag föraktar och inte ett dugg viktigare, bättre. att jag hör hemma i sängen, i böckerna, framför dataskärmen och ingen annanstans. att jag ska sluta romantisera allt så himla mycket och försöka göra något speciellt av mig. jag borde sluta ljuga för mig själv och för andra, och liksom låta alla acceptera att jag är en liten tönt som dem sedan kan välja att älska eller inte. jag kan inte ta det seriöst när folk säger det längre. att jag inte kan ta dem tre orden på allvar längre. det känns så skevt & bräckligt, så falskt. det liksom gör ont i mina öron. för det känns som om dom älskar något annat, någon annan. blue? vem är det? inte vet jag. kanske den där människan jag försökte bli, just det. men du, vet du vad, vem du än nu är, du som kallas du eller du som jag nog ska kalla "jag", lycka till! (jag kommer aldrig bli den jag vill, jag kommer aldrig bli värd dig. förlåt
för allt, förlåt för min förbannat kluvna tunga.)

Vanish like a lipstick trace

Jag tycker att världen skulle vandra långt in i skogen och lyssna mycket noga till rösterna i löven. söka efter detaljer, de små mönstren av fotspår och fläckar. de borde se att blad är formade som tårar. de borde se mönstret i de fallna barren. kanske det finns spår på marken, som kan leda världen till den som gjorde hålet.

Nu bär det av till värmlands skogar. ska sitta i en bil i åtta timmar men jag klarar nog mig. har en fullladdad mp3 med placebo & annan musik, min mobil, norwegian wood av haruki murakami och laura palmers hemliga dagbok, david lynchs syster som skrivit den eller något. ska bli trevligt, har den röda anteckningsboken också. in case william skulle behöva prata med mig. jag är lite rädd för skogen, men jag har aldrig varit där. bodde där när jag var som minst och minns inget därifrån. johanna säger det är magiskt, jag kan knappt vänta. min syster emma tar examen också och det kommer nog bli fint, har saknat henne jättemycket. hoppas bara jag inte blir alldeles för sömnlös och längtar hem, känns sjukt meningslöst isåfall. jag börjar alltid längta hem till ensamheten när jag verkligen inte ska. jag som inte ens gillar ensamheten så mycket. fast egentligen finns det två olika slags ensamheter, men det orkar jag inte börja babbla om nu. hejdå.

why bother bothering

kluven. borta. låt mig vara. hemsk. snäll. intresserad. irriterad.
ledsen. glad. orkslös. hyperaktiv. längtar bort. längtar tillbaka.
vill sova. vill stanna uppe dygnet runt. saknar kärlek. hatar kärlek.
vill vara ensam. gråter för att jag är ensam. kluven. kluven. kluven.
orkar inte med min blogg längre, jag lär nog låsa den. hejdå världen